Nu är den hemma. Det blev ögonstyrd dator som jag skriver så att jag sätter blicken på  den bokstav som jag vill osv. Sen kan jag få datorn att säga dessa vackra ord med en kvinnlig, neutral röst. 
Det fina i kråksången är att jag kommer ut på INTERNET, svtplay och massa annat nyttigt.  Roligt.
 
 
 
Jag reste väldigt mycket de första åren efter diagnosen. På Teneriffa hyrde jag en tvårummare ett vinterhalvår flera gånger. Bodde också på Mar y Sol i privatlägenhet flera gånger. När man bor så lär man känna mera folk och så även lokalfolket. På Teneriffa bor det tillfälligt många svarta från Afrika, många från Senegal. Min "frisör" var en av dem, hon gjorde rastaflätor till mig säkert 6-7 gånger,
På strandpromenaden kan man stöta ihop med två-tre negresser som nästan drar i ärmarna och vill fläta ditt hår.... sen gör man upp hur mycket man vill betala och hur man vill ha det. Sen drar man till deras "salong" som är ingen salong, man drar några kvarter från strandpromenaden, i skydd av trappor. 
I Torrevieja hyrde jag ett anpassat hus ett år. Där hade vi öppen spis och vi åkte till landsbygden och köpte ved, olivträ ofta. Hade min bil med. Jag flög med min assistent och min väninna körde ner en fullpackad bil. Därifrån åkte jag till Valencia över en dag och hälsade på min kusin som med sin man hade ett sommarhus och apelsinodling. 
 
 

Turkiet,  dit åkte jag några gånger. Hyrde en privat lägenhet i ett nytt hus. Var i turkisk bastu där blev jag tvagad på en varm, enormt stor marmorplatta efter alla konstens regler. Gick på promenader på berget bakom. Där fick man se vardagsliv för turkar. Fattigt många gånger. Mötte en gång en ko som hade liats fast på ett rep, mitt i vägen. Kon blängde på min permobil och jag nästan hörde henne säga: Va är det för manick, jo-jo gå  förbi då! Här bodde jag högt upp och vistades på altanen väldigt mycket, det blåste kallt från olika håll samtidigt. Jag skyller på det i alla fall, för jag blev förkyld. Tyckte att förkylningen kändes i lungorna och åkte faktiskt in mitt i natten med ambulans.

Jag blev inlagd och alla möjliga prover togs. Jag fick penicillin för lite lugninflammation och EKG visade lite arytmi. Tillräckligt att de ville gå via ljumsken till hjärtats kranskärl och göra två ballongsprängningar. Ok de fick göra detta och jag fick se på skärmen det hela hända. Kanon.Alanya Sjukhus var detta. Mycket bra vård, Trevligt folk. 
Kreta har jag varit på. Cyper likaså. Mycket är lika, vi vill ju ha värme och se andra miljöer och kulturer, det piggar upp liksom. 
 
Just nu är  det några timmar kvar av  denna sensommardag,  19 augusti 2019 och jag funderar va jag har skrivit här innan.Besluter att det får stå därför  att varje bokstav är en ansträngning för mig  och min sargade  kropp.
Som det är idag, finns inte längtan att resa där. Kortare aktiviteter går bra som konser,bio,shopping.Jag uppskattar må-bra stunderna mer idag eftersom må-sämre stunderna har successivt ökat-