Sommaren gick fort och hösten 2002 alltså, närmade sig. Jag hade ont i ryggen och svagheten i benen tilltog. En kväll upptäckte jag små, små muskelryckningar i benen....blev sjukskriven. Remiss till neurologen...jag började googla och för första gången i mitt liv kände jag hur håret reste sig i nacken. Symptomen stämde med ALS. Hade aldrig hört talas om ALS. Blev totalt skräckslagen och rädd. Fick åka till Sahlgrenska Göteborg och göra flera prover, 
ryggmärgsvätska undersöktes. På senhösten fick jag besked: ALS!  En neurolog på NÄL gav mig beskedet. Med mig hade jag en väninna som satt där som staty, min dotter som rusade ut ur rummet för att spy. Jag skrek och hyperventilerade en stund men lugnade mig sen. Jaha, då vet vi det. Overkligt, skulle jag dö, hade ju massor kvar att göra. 
 
Hemma på gården bodde jag nu i den gamla kaffestugan där jag hade byggt ut och minskat kafeteriadelen. Där pågick renovering som drog ut på tiden då "snickaren" som jag hade anlitat åkte hela tiden på andra jobb. Jag bodde som inneboende hos min dotter och hennes kille på stora husets övervåning. Minst en månad låg jag på en madrass på vardagsrumsgolvet. Minns så väl när Nina kom till mig ibland och ruskade mig och sa: Du skriker så, mamma! Mardrömmar som jag inte ens minns. Jag gick ju fortfarande men fick ha stöd. Tydligen hade jag röstresurser också. Min "gamla" sambo bodde på husets nedre våning. I lilla huset på gården bodde en gammal väninna till oss. 
Assistansen ordnades lätt och jag fick bra hjälp från kommunen. Tyvärr är det värre med assistansen idag. 
Min häst Laura hade jag inacorderat i ett stall med ridhus, På den tiden, 2003-2005 fick jag anställa hästtjejer.
Vi åkte till stallet och jag fick rida Laura medan assistenten gick brevid hästen, för säkerhetens skull. Assistenten fick också rida för min lilla ridning räckte inte. 
En dag när jag stod på kaffestugetrappan var jag med om en märklig stund. Jag har, varken före eller efter varit med om liknande. Det var en upplevelse, känsla, ...svårt att beskriva... det var sommar, blå himmel...men plötsligt såg jag HELA VÄRLDEN extra tydligt, allt kom närmare mig, jag minns att jag tänkte: ahaa, så här är det. Jag var glad och  lycklig i total harmoni. Som en annan dimension. Stunden varade typ en halv minut. 
Tänk-en halv minut av ett  helt liv...och det var en av de viktiga stunderna  i mitt liv.
 

Kommentera

Publiceras ej