Alla finnar bygger alltid först bastu när de skaffar nåt eget. För oss gick stallet före. Eller parallelt, minns inte riktigt alla turerna. Min dotter hade ju blivit, ni vet, hästtjej och nu ska jag avslöja, gissa vem läste Penny, hästtidning som hon fick prenumerera på??? Joo, jag!  Hela tidningen, serierna, allt. Jag hade blivit lika hästtokig.
Ladugården där ett par kor hade bott för länge sen byggdes om till två boxar. Vi skaffade också två svarta getter som vi gick promenader med. De gick i koppel, ibland ville de gå långt framför oss eller långt bak. De gick inte fot.
Vi skulle bygga om och till. Det betydde att på första plan skulle det lilla gamla köket flyttas till ett större och ljusare rum. Det gamla köket blev hall med "finytterdörr" och dörr till nybygget, toalett, dusch och stor bastu. Vedeldad, icke att förglömma. Från det nya köket skulle det gå dörr till tvättstugan och vidare till pannrummet med kombipanna, ved/el, och stor varmvattenberedare. Idag kan jag avslöja att finingången användes en gång. Av en präst som var med på dopet av min mammasystersdotterns äldste son...Den där "grovingången föll så naturlig för alla inblandade.Joo, på andra våningen byggde vi ett stort sovrum och ett litet rum som blev sambos egna privata revir med kassaskåp för jaktvapen...skrivbord och saker från hans tidigare liv.  Ett badrum med badkar, toalett och skåp blev också till däruppe. Det var den nya delen. Den gamla delen behövde isoleras, bytas fönster i, fasaden naturligtvis runt det hela. Trä från den egna skogen, Rött med vita knutar.
Vi jobbade båda heltid och bodde i byggröran , ständigt med  sågspån eller spackel mellan fingrar och tår. Hästar hade vi också, en egen och en  som hyrde stallplats. Klart det blev stress och trötta var vi. Minns när jag efter en tid "fick" egen bil, la på mascaran i rödljus......det var alltså inte riktigt klokt.

Kommentera

Publiceras ej