Jag mötte Kara på Finska Föreningens kontor i Trollhättan. På den tiden behövdes deras verksamhet mer än idag. En ung kvinna jobbade där och jag skulle väl lämna in annons eller artikel om Gränna Gård. Denna hund var på kontoret och kom till mig direkt och "pratade" med mig. Jag tyckte om henne, blev nästan kär eller avundsjuk, för ....det var MIN HUND,  Efter ett tag hörde jag som i dimma den unga kvinnan säga: Vet du nån som skulle vilja ha hunden. Mitt svar kom direkt: Joo, faktiskt, JAG.  Sen åkte vi hem, Kara och jag. 
Kara var korsning mellan Hamilton stövare och boxer. Hon var väldigt snäll och klok, som de flesta djuren. Eftersom vi hade katter och hon var förtjust i att jaga dem fick jag tala om för henne att egna katter jagar vi inte.
Hon fattade direkt. När jag vilade (det hände!) på soffan hade jag alltid tre djur runt mig. Kara i fiskroken, lilla hunden Ayla i armvecket och katten Teija på axeln.  Vi fick många underbara år tillsammans. Jag älskade denna hund. Till slut blev Kara sjuk, väldigt sjuk, buken var som en fotboll. Efter telefonsamtal med Skara var det raka spåret dit. Hennes liv gick inte att rädda och jag låg där på golvet med henne säkert en timme efter sprutan.....
Minns att jag grät i fjorton dar, fick ta värktabletter för jag hade så ont i ögonen och huvet. Jag hämtade hennes aska och hon är begraven bakom päronträdet på Gränna. R.I.P Kara!!!!!!!!!!!!!!!!

Kommentera

Publiceras ej