Får (?) jag presentera Sara, en vanlig tacka och hennes lamm som ligger så gulligt i skålen. Sara finns kvar hos mig än idag... jag beställde hennes päls, lammskin," tillbaka" när hon efter alla år åkte till slakt. Låter hemskt eller hur? Sara är så varm och mjuk o stor och...alldels underbar.
Visst hade vi flera, minns Oscar, Paul, Tiffany...ett år hade vi två moderlösa lamm som vi fick föda upp med nappflaska. Det var jätteroligt att mata dem. De små rackarna lärde sig fort när man kom o viftade med nappflaskan. Om de än var längst bort i hagen satte de kurs mot flaskan i fruktansvärd tempo med öppen mun och pep...
Det kom en man hem på vårkanten innan det blev för varmt. Fårklipparen. Jag tittade facinerat på när han med vana rörelser vände och vred fåren och pälsen ramlade av lätt som en plätt i stora kakor. Naturligtvis drömde jag om att tova själv o göra allt möjligt med ullen men hann inte. Gav bort och sålde lite.
I grannhuset bodde ett livligt flickebarn, hon älskade alla våra djur. Hon hade ideer hon; en dag "gifte" hon sig med baggen Paul. Flera av grannbarnen medverkade i ceremonin.
 

Kommentera

Publiceras ej