Vår första hund Ayla skulle bli min sambos jakthund. Det blev hon inte. Min kille var inte hundvan och visste inte riktigt hur noga och svårt detta skulle vara. Kanske saknade Ayla de rätta egenskaperna att bli en bra jakthund. I alla fall älskade jag även denna hund trots att hon bet sönder saker som fjärrkontroll, cd-skivor, hela instrumentbrädan i en Volvo, mina nya skor osv....En dag kom en stalltjej inrusande till mig i huset och skrek: Ayla, Ayla ....Arja är lös..............ööh. Hon menade tvärtom, så klart. Ayla blev gråare och äldre och en dag bajsade hon i min säng. Sen såg jag inte henne mer, min kille hade tagit sin jaktgevär och skjutit Ayla. En sann jägare ska kunna avliva sin hund själv. Minns att jag var rasande att han inte hade sagt nåt. Men även den stora jägaren hade darr i rösten och blanka ögon på kvällen när känslorna sipprade fram.

Kommentera

Publiceras ej