Här ser vi angorakaninen Fluffi.  Vi hade olika raser men angorakaniner fick vi ju klippa. Naturligtvis klippte jag själv efter   att min väninna lärde mig. Denna väninna är även idag, mycket händig och gör allt själv. Hon hade spinnrock och gjorde eget garn och stickade en mössa till sin beibis. En vit o varm o mjuk.
Som sagt, klippte jag också. En praktikanttjej hjälpte att hålla den sprattlande kaninen och dra lagom i skinnet att jag kunde klippa bra. Rätt som det var, knips, och jag hade klippt ett litet hål i skinnet. Praktikanten vände bort blicken o hulkade. Jag var väl ganska tursk då, knipsade vidare...knipsade några småsår... ej med mening
MY GOD. När allt var klart var jag stolt, kaninen frös och förmodligen hatade mig och praktikanten blek o illamående.
Ankorna fick inga namn. De fick däremot en damm som var det äckligaste någon visste att rengöra. Vi rengjorde och bytte vattnet för hand. En slang i dammen och fyllde den med vatten och sög med MUNNEN att det började rinna, fattar ni. Det var nån som sög en gång och fick munnen full av ankbajs....ingen magsjuka, jag sprang in och hämtade nått starksprit för att "döda" smaken och eventuella bacilusker. Då var den praktikanten lullig en stund. Ankorna lade stoooora ägg och de använde vi ju mycket till pannkakorna, eller Gränna-plättar som de hette.
 
Den här bilden säger som det är. Vem är ledaren??? Anton hette han.
Vilka goa ägg vi fick av våra hönor. Bruna och vita. Vi hade olika raser som Orust-höna, Leghorn... en bra ruvhöna gjorde att vi fick kycklingar i alla dess färger. Minns att en riktigt gul liten hade drunknat i vattenskålen. Hälften blev ju tuppar och när de blir könsmogna blir det slagsmål om hönornas gunst. Därför måste man på något sett bli av med dem. Någon tupp fick ny ägare, resten åkte in i frysen........