Mina tidiga minnen är som filmsnuttar på några sekunder. Måste ha varit några år. Jag minns hur jag låg över pappas knän på utetrappan rumpan i vädret och han plockade bort träflisor på skinkorna. Dem hade jag fått dit när vi barn hade åkt rutsckana på vedboataket. Taket var gjord av trä, (pärekatto) tunna träflarn.... tätt, tätt, som tegel idag. 
Ett annat minne, jag låg i en rödmålad trälåda under matbordet. Under lådan hade man placerat flaskor så att man kunde rulla den fram och tillbaka. Fiffigt....och mysigt tyckte säkert jag.

Min mamma var bysömmerska. Folk kom hem till oss och hon åkte också hem till folk och då fick jag följa med. Ett starkt minne är, det var inget roligt minne - kusligt faktiskt och jobbigt. Det var såhär, att det var is på sjön och vi skulle över isen till andra sidan till något hus där. Mamma gick före och jag fick gå efter henne, 10 meter ungefär. Hon hade sina sygrejer med sig. Ifall isen inte skulle hålla fick jag hämta hjälp. Jag dömmer henne! Det var fel av mamma. Hon lade över ansvaret på mig. Jag hade inte ens börjat skolan.

En gång när vi hade kommit hem från ett jobb så la mamma alla tygerna utomhus. Hon var så rädd att det var kackerlackor i tygerna. Hon var tvungen att vädra tygerna innan hon tog in dem igen. Det hade hänt tidigare att vi fått med kackerlackor hem. Alla visste vilka familjer det var som hade kackerlackor hemma. Vi hade inte det i vanliga fall. 

Vi var väldigt fattiga och jag minns att jag fick sova i mammas och pappas säng. Det var en sån där utdragbar säng och madrassen var fylld med halm som man bytte varje år för att den blev så platt. varje höst när halmen skördades så bytte man madrassens stoppning. Inga lakarn prydde madrassen men en vit, grov väv och ett sovlakarn över oss. Jag sov mitt emellan dem med ett ben korsat över mammas ben och det andra korsat över pappas ben. Mina armar låg utsträkta över deras bröstkorgar och så sa dem att jag låg. 

Jag minns inte exakt, men vi byggde ett nytt hus. Ett helt nyss hus som i våra ögon var stort som ett palats med jättemånga rum, två våningar och med en gjuten cementgrund. Detta var något jättestort, vi skulle få ett hus och överge den där lilla timmerstugan. Men övre våningen blev aldrig klar. Där förvarades köttstycken, det fick bli våran frys för det var alltid kallt där. Vi hade stora behållare för sädeskorn. Vi tog kornen i jättestora säckar jag och min pappa och med häst och vagn körde vi 13 kilometer till kvarnen för att göra till mjöl och sedan ta med hem igen.

På första våningen var det en storstuga, två kammare och ett kök. Vi hade tre farstuar. Från den första var det helt öppet ut, andra farstun var en liten som också hade en dörr ner i källaren - där förvarades potatis. Mängder! Herregud! Det var hyllor med burkar och saftflaskor. Sista farsurn var den största och där fanns det dörr till köket, en dörr till storstugan och en dörr upp till trappen som ledde upp till frysen.
Mellan de två kamrarna så var det en garderob som var menad till innertoa. Dem byggde aldrig ut det för dem tänkte att det skulle bli för modernt och börja lukta.

Min pappa då, han var byns skomakare. Han lagade folks skor som en riktig gammaldags skomakare. Han hade en skomakarläst som han satte skon på under arbetet och skar ut exakta små bitar som skulle passa till lagningen. han var så duktig och skar klackar och skinn . Jättefint arbete. Sen var han den enda i byn som åkte runt i husen och lagade allas fiskenät. Han hade själv gjort nålar att laga folks fiskenät med. Han var riktigt duktig på alla sätt. Kreativ.

Så, vi barn lärde oss från början att aldrig slänga något för det kan man alltid använda till något annat. Det sitter fortfarande i!

Nu orkar jag inte mer idag...

Kommentera

Publiceras ej