Vihtori Muhonen, Vikki som alla sa bodde hemma hos oss ett antal år. Jag gick på lågstadiet och mellanstadiet då. Vikki var hemlös och jättegammal tyckte jag då. Han haltade rejält, kunde varken skriva eller läsa. Han vandrade runt från hus till hus med några års mellanrum. Han måtte haft lite pension eller nåt för ibland gick han till fots till byhandeln och köpte nåt. Han hade en säng i storarummet och han fick den enkla maten som vi åt, av oss. På vindstrappan, där var det lite kallt, där bevarade han sin enda ägodel han hade: en stor ryggsäck.Den konkade han fram när vi skulle äta. Han tog fram en råglimpa, smörpaket och en kniv. Detta köpte han själv.Han höll limpan mot bröstet och skar ut en liten bit och smådelade med kniven innan han la dit en klick smör. Det var nog inte så bra med tandstatus. Förrästen, min pappa åt likadant och han hade bara en tand. Det visste jag.
Ibland hände det att Vikki "försvann" en vecka eller två.. då visste vi att nu suger det i sprittarmen. Vi visste inte vart han tog vägen men när han kom hem, fortfarande full som en allica,  fattade vi att nu har Vikki varit och tillverkat hembrännt.Och provsmakat.............. Som han såg ut då, smutsig, illaluktande, barr och  kvistar i kläderna. Hålögd. Och full. Men han var glad.
Det enda rätta var att börja elda i bastun. Sen sov Vikki i flera dagar.

Kommentera

Publiceras ej