Livet efter mammas död blev svårt. Det syntes i vardagen och jag drabbades av ångest och oro men på den tiden hade man inte terapi. Min storasyster fick komma hem och ta hand om mig. Minns att jag fick en jättebula i vänstra armen, den var som ett enormt blåmärke, varm, och feber hade jag. Bydoktorn skickade mig till länssjukhuset i stan Jyväskylä. Där konstaterades en blodpropp. Läkarna skakade på sina huven och förundrandre mummlade att de aldrig hade sett sånt här på en 9 årig flicka.Jag var ett ovanligt fall - redan då....
Med  salva och tabletter gick det över och jag har aldrig mer drabbats av just sånt.
Jag blev rädd om min syster, lämnade henne aldrig. Om jag bara kunde satt jag på hennes knä. Som en krabba satt jag fast i henne. Klart att hon gav mig trygghet, tröst och hjälp. Hon blev min reservmamma, till och med på hennes bröllopsnatt bråkade jag att få sova med henne. Brudgummen fick sova på andra sidan....Nu hade ju hon gift sig med en militär och skulle flytta till Finlands militärstad Hamina. Det hela slutade med att jag skulle flytta med
Vi åkte tåg. Detta var min första gång och ju längre bort hemifrån jag kom desto tystare blev jag.
 

Kommentera

Publiceras ej