Tillbaka i föräldrahemmet. Under sommarlovet klarnade bilden att jag inte skulle tillbaka till Hamina. Lite sorg i hjärtat tänkte jag på livet och tiden där. Hade ju börjat vänja mig och bli mer social.
Storebror som skulle överta det lilla jordbruket bodde hemma med min, vid det här laget, gamla pappa. Min andra storasyster  bodde också hemma och periodvis hos min morbror ett halvt km bort. Hon jobbade där som piga för frun hade svår ledgångsreumatism.
En varm solig sommardag behövde min bror mig att ro båten åt honom, vi skulle kolla fiskenäten och ryssjorna.
Han hade ju alltid keps  men inte tänkte han att jag, blek stadsflicka skulle behöva skydda huvet. Alla med sunt förnuft vet ju hur solen tar på sjön. Nåväl, detta tog en bra stund och roligt var det. Hem med fångsten. Jag såg ju att jag hade typ brännt mig men ajjajaj...nästa morgon spydde jag och hade så ont i huvet att jag inte kunde lyfta det. Feber hade jag också. Jag låg i flera dagar och spydde grönt. Har nog aldrig varit så dålig. Men frisk blev jag och flera år efteråt har jag fattat att jag hade solsting. Äkta.
Ett minne från Hamina har följt med mig hela mitt liv. Jag tror att jag har burit denna dröm, denna längtan med i mitt hjärta tills den blev sann. Återkommer till detta,
Jag följde alltså en vinterdag i Hamina, en skolkompis hem. Hon hade egen häst som jag fick prova. En bit från stan bodde hon i ett vackert hus. Vi gick in och jag blev mållös och stirrade på den böjda fina trappan som ledde till andra våningen där hon hade ett eget rum.Såna trappor hade jag sett på amerikanska filmer. Jag såg Gene Kelly i smoking sakta komma nerför trappan....fattat ni??
En till sak som de hade i storarummet där nere som facinerade mig:ETT  PIANO.
Sen tredje sak, eget stall och egen häst.
Hösten kom och skolstarten. Jag kände viss lättnad att gå i den gamla skolan.Efter sex år i folkskolan kunde man fortsätta i mellanskolan, fyra år. Alla kom inte in där och fick börja på någon mer praktisk linje. 
Eetla hade flyttat hem till oss. Hon hade blivit dement fast det har jag också förstått senare i livet. Minns att hon var lite "knäpp" som man tyckte då. Plötsligt kunde hon gå och ta en cigarett från vem som helst och börja röka! Hon hade ju aldrig rökt... Hon hade bruna ögon och var jättegammal. Det hela blev inte så värst långvarit för hon fick lugninflammation och dog. Pappa grät. Nu var jag ca tolv år.
 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej