Hamina  ser ut som Rom. Från luften. Rita en liten cirkel och en stor cirkel runt den och sen 4 raka linjer uppifrån och ner, höger till vänster. De två emellan dem. Frågor på det?
Vi bodde i tvåvånings trähus med utedass. Två rum, sovalkov och kök, på andra våningen. Min nya stora skola var nära. Bara några minuters promenad. Det var tuffare atmosfär där än hemma och jag blev mobbad från början. Av några killar, de kallade mig ko. Var det efternamnet eller att jag hade bott på landet, vet jag inte.
Några tjejkompisar fick jag dock och lekte och sov över och va vi nu gjorde.
Som sagt staden kryllade av militärer av olika grader och soldater förstås. Jag tyckte om paraderna där dem visade
upp sig, Armens musikkår marscherade först med sina blänkande blåsinstrument. Jag älskade paraderna!
Mitt intresse för hästar väcktes till liv.  Armen hade eget stall och hästar. Dit hittade vi 10-11 åriga "militärflickorna"
och fick börja rida. Roligt.
I skolan var det inte lika roligt för jag hade blivit avstängd från matsalen och fick inte äta lunch. Orsaken var att jag kunde bara inte äta kålsoppa, hade aldrig fått det, inte lärt mig. Bara stanken gav mig kväljningar och läraren tvingade mig att äta......då spydde jag på tallriken. Men jag var egentligen JÄTTEGLAD att jag slapp.
Min rättvisepatos säger dock, än idag, att om jag skulle stöta på den läraren idag skulle jag ge honom en rak höger
och kalla honom för  tex  IDIOT.
Äktenskapet mellan min syster/reservmamma och den stilige militären varade bara ett par år. En sommardag kom min andra syster till oss. De var på väg till landet, föräldrahemmet på sin semester. De bodde i Helsinki. Jag fick åka med dem inget anande att aldrig komma tillbaka.
 
 
 
 
 
 
 

1 kommentarer

Anonym

10 Aug 2017 23:36

Ojoj vad spännande. Nu väntar jag ivrigt på fortsättning! :-D

Kommentera

Publiceras ej