Fyra år i s.k. mellanskola i kyrkbyn. Det innebar 3,5 km promenad till stora vägen där skolbussen plockade oss en mil till kyrkbyn, byn Kinnula. Jag tyckte om att gå i skolan, hade relativt lätt för mig och fick bra betyg. 
Situationen hemma var dock inte så rolig. Min bror som skulle fortsätta med gården behövde skaffa sig en fru.
Detta konststycket lyckades han med. Till slut. En söndagmorgon kom han stolt som en tupp till köket och beskrev varelsen han hade raggat hem från logdansen. Hon hade minnsan en fin tandrad också. Nu skulle de då ha gott kaffe. Jodå, frieriet fortsatte och vår familj skulle lära känna hennes familj. Bröllopsklockorna ringde och det åts och dracks och dansades i höladan hela natten.
Ungefär här måste jag klämma in en berättelse. Jag var runt 13-14 år. Vi skulle sätta potatis, och det var inte bara några rader. En hel åker. Alla fick hjälpa till och placera potatisarna i skåran som sen täcktes med hjälp av häst och en grej som jag just nu inte hittar namnet på svenska. Pappa sa något elakt till mig, tror jag, jag blev i alla fall väldigt arg och ledsen. Kastade mina potatisar och marscherade därifrån. Detta var inte planerat men jag gjorde allt systematiskt. Jag gick in, skrev en lapp på bordet, dramatiskt: ses på andra sidan! Naturligtvis går tankarna nu till döden men nej, ville bara ge dem en läxa....Jag gick till min syster som jobbade hos grannen, stal 50 mark från henne och gav mig till stora vägen. Jag skulle åka till Åbo där min mammasyster nu bodde. Hon hade träffat en man i Sverige som var på besök där men bodde i Åbo. Jag tog bussen till Jyväskylä där jag skulle övernatta. Det tänkte jag göra hos en kvinna som jag kände väl och visste var hon bodde. Hon hyrde ett rum hos en familj och hon blev ganska förvånad när jag damp ner och bad att få sova över. Buss till Åbo via Tammerfors gick nästa  dag. Allt gick som på räls. Bussen stannade en halvtimme i Tammerfors och jag köpte mig en kaffe och bulle.  OK, Åbo nästa. Tur att jag hade varit där med syrran sommaren innan för från busstationen skulle jag till Hötorget och därifrån ta en lokalbuss till förorten Raisio. Där bodde min kära syster med sin blivande man. Hon fick jobba i svärmors kiosk. Och där hittade jag henne. Hon fick en smärre shock när hon såg mig stå där vid luckan..........Idag tänker jag att hur i hela friden visste jag att 50 mark skulle räcka.
Hur visste jag allt som skulle göras. Jag kan inte säga mer än att jag visste precis allt, helt och fullt.
Jag fick vara med syrran tills de åkte på semester till föräldrahemmet. Ingen uttalade sig om händelsen!
Brors fru flyttade hem till oss och vardagen började. Det var inte lätt för någon, helt klart. Min gamla pappa bodde ju hemma, och jag. Alla fick anpassa sig och visa tålamod. Tre barn fick hon med min bror. Men det slutade i skillsmässa efter för mycket bråk och sjukdom och annat älende.
Sista året på mellanskola ordnade min mammasyster, som vid det laget hade redan flyttat till Sverige, så att jag fick bo i kyrkbyn hos en familj. Där hade jag ett eget rum och mådde bättre på alla sätt och höjde även mina betyg.
Det året beslöts det i skolan att vi inte längre behövde stå upp från våra skolbänkar när vi svarade på läxförhör. I början känndes det konstigt, skämmigt nästan, men vi vande oss.
Vi hade en rad olika lärare. Jag glömmer aldrig kvinnan vi hade i musik. En gång kom hon till klassrummet med en trave skivor och skivspelare. Vi skulle få smakprover av klassisk musik. I de flesta stugorna var detta okänd mark.
Det var där och då det hände: Jag bara älskade Brahms ungerska danser. Fortfarande min favorit trots att jag lärt mig gilla många klassiska stycken.
Jag blev kär. I historieläraren. En period var jag så spänd på hans lektioner att jag hörde mitt hjärta dunka och kände att jag blev rödare och rödare i ansiktet. Ingen märkte dock något och jag sa aldrig något heller. Detta var bara min hjärna som spelade spratt. Som tur var gick det över.
 

Kommentera

Publiceras ej