Jag ärvde ett täcke. När vi skulle åka till Sverige kom pappa med ett relativt nytt täcke som jag skulle få. Blå, glansig på en sida och mer bomullsaktig på andra sidan. Tung och tjock var den. Det var det finasre han kunde komma på. Rörande. Jag hade täcket många år tills det säkert var fullt med kvalster i.
Livet i Sverige fortsatte med som sagt kontorsutbildning. Jobb fick jag direkt, socialkontoret i Skövde. Arbetsförmedlingen  i Trollhättan och sista 13 åren Försäkringskassan. Pappersarbete, kopiering, brev....handläggare hette det på fk. Sjukpenning, föräldrapenning, vård av barn, pension. Jag tolkade en hel del. Ganska roligt jobb så länge det varade.
Jag hade varit ensamstående mamma många många år och jobbade heltid. Inte så lätt. Pappan var inte med så mycket då, som idag har blivit tvärtemot. Riktigt bra!
Tydligen hade jag ingen ork att umgås med killar. Det hände väl att syrran hade tösen en lördagkväll och jag gick på dans. Sen hände det; jag blev kär. Han var lång, han rökte inte och det var "klass" på honom. Jag såg nog lite upp till honom. Han flyttade ihop med oss i min 3-rummare på Bergkullevägen. Statsdelen hette Sylte dit många finnar nu avancerade. Min dotter fick sin första katt, Micke. Micke fick följa med på semester till Finland, till min svärmor o svärfar. Svärmor hade enormt trädgårdsintresse och tydligen ogillade hon katten som "förstörde" rabatterna....det blev dålig stämning som Özz Nujen sa. Det var där och då jag beslöt att detta var sista gången Micke skall typ hållas kopplad o så. Han ska vara FRI. Gå ut o in som det behagar. Vi skall köpa en bondgård.
Väl hemma började vi leta, nya killen var med på noterna. Efter några visningar blev det en gård en mil söder om Trollhättan vid dåvarande väg 45, en 7 ha gård. Naturligtvis renoveringsobjekt men jag såg min barndomsdröm framför mig. Hus, stall och trappa. Pianot hade vi redan i Sylte. Tur att jag inte visste då vilket äventyr detta skulle bli....huh.

Kommentera

Publiceras ej